Internationellt

SICAMM 20-23 oktober 2016

Den internationella föreningen för att bevara det vi kallar det nordiska biet, SICAMM, har en konferens den 20-23 oktober i Lunteren, Nederländerna. Det blir en hel del intressanta föredrag och tillfälle att träffa biodlare från andra länder. 

Anmälan görs via SICAMMs hemsida http://sicamm.org/NextConf.html

Välkomna.

NBBC 2016

i januari 2016 träffades det nordisk Baltiska Birådet. Lauri Ruottinen från Finland visade en presentation och sammanfattning av alla föredrag som visades där. Du kan titta på presentationen HÄR

Våra nordiska grannar

Att få till ett samarbete med våra nordiska grannar har varit naturligt. Det började med Danmark och Läsö. Vi håller fortsatt nära kontakt med våra vänner där. Det är ju Danmarks enda plats för mörka bin och det har varit och är fortfarande stora problem genom införsel av gula bin under 80-talet, som höll på att ödelägga hela läsöpopulationen. Läsö har av Danmarks regering fredats som reservat för ”brune bin”. Beslutet har överklagades till EU men är nu avgjort till den läsöbiets fördel. EU har godkänt att Läsö får användas som renparningsområde enbart för ”brune bin”. EU har alltså slagit fast, att vårt mörka nordiska bi (”brune bi”) är skyddsvärt och viktigt att bevara som genetisk tillgång. Detta har dock inte respekterats. Man försöker nu få till ett samarbete mellan de olika biodlargrupperna.

Norge hade tidigare Europas största bestånd av nordiska bin. I Södra Norge kring Flekkefjord fanns tidigare ett renparningsområde med ca 2 000 samhällen, nu halverat. Tyvärr har det införts bin av andra raser och hybridisering har skett. Ett intensivt arbete har nu startat med att ta vara på vad som finns kvar av rent avelsmaterial. Även import pågår från bl a Sverige och Skottland. Ordförande i den nya nordbiföreningen är Tor Erik Rödsdalen.

I Finland verkade det nordiska biet vara nästan helt utrotat. Två bigårdar med nordiska bin, tyvärr ganska hybridiserade, har hittats. Från och med 1995 gjordes en stor satsning på nordiska bin på ön Hailuoto utanför Uleåborg. Projektet gick dock överstyr. Istället är vår samarbetspartner Aimo Nurminen i Poikko utanför Åbo. Intresset för det nordiska biet ökar tack vare Aimo och hans vänners seriösa arbete.

Ute i Europa

Det är inte bara i de nordiska länderna, som räddningsprojekt bedrivs. I Storbritannien har man samlat ihop de små rester, som gått att finna av det ursprungliga brittiska biet. På ön Colonsay i Skottland finns enbart mellifera, som dessutom är fria från varroa. Regeringen har nu skyddat detta reservat.

På Irland finns betydande bestånd av mycket goda nordiska bin. Längst ut i Bretagne i Frankrike, i några alpdalar i Schweiz och Österrike samt i Polen arbetas aktivt för att ta vara på de lokala stammar som man hittat där. Även på ön Texel utanför den hollländska finns nordiska bin.

I september 1995 hölls i Moi i Norge den första internationella melliferakonferensen. Delegater från 8 europeiska länder enades om ett manifest där regeringar, vetenskapliga institutioner och nationella biodlarorganisationer uppmanas att ta sin del av ansvaret för att bevara de rester av det mörka europeiska biet som finns kvar. Organisationens namn är SICAMM (Societas Internationalis pro Conservatione Apis melliferae melliferae) Se Bitidningen nr 1/96.

Denna konferens har sedan följts av en 1996 i Tyrolen i Österrike,1998 i York i England, 2000 var det Sveriges tur att vara värdnation. 2002 Polen, 2004 Läsö i Danmark, 2006 Versailles i Frankrike och 2009 Aviemore i Skottland. 2012 i Schweiz, 2014 i Wales och 2016 är det Hollands tur att vara värd.